Casino Jack

Precis som många andra recensenter är undertecknad måttligt imponerad av filmen Casino Jack, om casino-lobbyisten Jack Abramoff och den så kallade Abramoff- skandalen. Filmen har ett aggregerat betyg av 34% på filmsajten Rotten Tomatoes, vilket väl ungefär stämmer med min egen uppfattning om dess kvaliteter. Och med tanke på det tämligen fantastiska bakgrundshistorien borde det kunna ha blivit bättre.

Casino Jack, en skandalfilm om en skandal

Casino Jack hade publik premiär 2010, men orsakade en mindre skandal redan vid en tidig pressvisning i Toronto, Kanada. Skälet var helt uppenbart. Filmen påstods i pressmaterial och förtexter vara “baserad på verkliga händelser”, men till skillnad från andra sådana filmer hade varken regissör eller filmbolag intresserat sig det allra minsta för att maskera verklighetens inblandade, mer eller mindre skurkaktiga, huvudpersoner. Tvärtom hade man behållt namnen på samtliga inblandade, från verkligheten huvudrollsinnehavare, super-lobbyisten Jack Abramoff, till högt uppsatta politiker som den blivande presidentkandidaten och dåvarande senatorn John MacCain. Exakt hur filmbolag, regissör och manusförfattare hade tänkt sig att gå fria från stämningar var oklart. I efterhand klarade man det galant, antagligen för att ingen ville återuppväcka minnena av skandalen genom att dra dem inför skranket.

Sanning och fiktion

Filmen är med andra ord en dramatiserad variant av den så kallade Abramoff- skandalen, som exploderade 2005 efter artiklar baserade på grävande journalistik i Washington Times. Skandalen uppdagade en synnerligen komplicerad härva av mutade politiker i den amerikanska kongressen, Indianreservat bedragna på miljontals dollar och skattebrott, orkestrerad av super-lobbyisterna Jack Abramoff och Michael Scanlon, bland många andra korrupta och inblandade personer. Skandalen bedömdes som den värsta i USAs historia sedan Watergate-affären, även den för övrigt avslöjad av reportrar på Washington Post, någon som genialt beskrivits i filmen Alla presidentens män. Bakgrunden till skandalen var ett fenomen som fler verkar ha koll på än själva skandalen. Under 90-talet hade ett antal Indianstammar i ekonomisk kris intresserat sig för att locka investeringar och turistinkomster genom konkurrera med Las Vegas, och erbjuda spelsugna amerikaner chansen att förlora och vinna på roulett, poker och andra hasardspel. Kort sagt, man ville öppna casinon och casinohotell som ett sätt at revitalisera reservatens svaga ekonomier. Problemet var att det inte var helt självklart att reservatens speciella status som juridiska halvautonomier gav dem rätt att öppna skattefri casinoverksamhet, och det krävdes klargöranden i ämnet från den federala staten – kort sagt juridiska klarttecken från lagstiftarna på Capitol Hill.

Indianska casinon och korruption

Inledningsvis försökte de olika reservaten själva lobba senatorer och representanthusledamöter i Washington, men det visade sig snart att deras begränsade nätverk i Washington gjorde att framgångarna blev begränsade. Dråpslaget kom dock i mellanvalet till kongressen 1994, när den så kallade republikanska revolutionen skiftade majoriteten från demokratisk till republikansk i kongressens bägge kamrar. Åtskilliga av de demokratiska politiker man bearbetat för att tillåta skattebefriade casinon i reservaten byttes ut mot republikanska, och man stod inför valet att tvingas börja om från början, eller att hitta andra lösningar. Lösningen blev att anlita den republikanske nätverkaren och lobbyisten Jack Abramoff och dennes lobbyfirma. Och inledningsvis hade de helt fantastiska framgångar, och lyckades bland annat slå tillbaka åtskilliga lagförslag som skulle ge den federala staten rätt att beskatta vinster från indiancasinonas verksamhet. Det skulle dock till slut visa sig att det fanns åtskilliga ugglor i mossen bakom framgångarna. Dels så åstadkoms de via feta mutor till beslutstagare på höga och låga nivåer. Och dessutom som svindlade man sina indianska uppdragsgivare på mångmiljonbelopp genom grotesk överdebitering liksom debitering för tjänster som över huvud taget aldrig utfördes. Som grädde på moset hade dessutom Abramoff och hans kumpan gjort sig skyldiga till skattebrott när de smusslade undan pengarna.

Dramatisk verklighet, medelmåttigt filmhantverk

Hur lyckad då filmen med att skapa dramatik av en historia som skickade Abramoff, Scanlon och åtskilliga andra maktmäklare i fängelse efter uppgörelser med åklagarmyndigheten? Sådär, får väl sägas vara sanningen. Det första som slår en, bortsett från det klart djärva i att låta huvudpersonerna i en dramatiserad verklighetsbaserad fiktion behålla sina verkliga namn, är skillnaden i hur Abramoff och Scanlon gestaltas. Scanlon porträtteras nästan som en endimensionell skurk, medan Abramoff ges en betydligt mer sympatisk framtoning. Exakt vad som motiverad detta konstnärliga beslut är inte lätt att se om man tittar på verkligheten, där samtliga inblandade tycks ha drivits av uteslutande ren girighet. Och frågan om deras rasistiskt färgade syn på sina indianska klienter tas inte ens upp, för all del i likhet med många andra faktorer i denna nästan oöverskådliga härva till skandal. Kevin Spacey gör som vanligt ett stabilt jobb i rollen som den korrupte Abramoff, men övriga personer ges varken djup eller karaktär, och framstår närmast som pappfigurer. Och efter att ha sett filmen kvarstår ändå frågan om Abramoffs motivation. Vad som drev denne välanpassade republikan, som tycka ha varit en inkännande far och make, omtyckt av nästan alla, till att begå dessa skurkaktiga handlingar, förblir oklart. Till syvende och sist: Kevin Spacey är som alltid sevärd, men manuset ät’r svagt i jämförelse med det verkliga dramat. Lägg 2 timmar på något annat.