Fear and Loathing in Las Vegas

Här på Spelacasinos.com välkomnar vi alla casinofilmer med öppna armar, oavsett om det handlar om komedier, actionfilmer, thrillers eller psykedeliska alster där man inte vet vad som är verklighet och vad som är rena fantasier. Fear and Loathing in Las Vegas är ett utmärkt exempel på en casinofilm där det sistnämnda är i centrum. Det här är ingen vanlig casinofilm, det är inte heller en vanlig film över huvud taget. Fear and Loathing in Las Vegas handlar nämligen om två färgstarka personligheter som under deras resa genom västra USA, pumpar sig fulla av droger och alkohol.
Fear and Loathing in Las Vegas är en psykedelisk svartkomedi från 1998 som är en adaption av Hunter S. Thompsons roman av samma namn. Filmen är regisserad av Terry Gilliam som också skrev en del av manuset. Terry Gilliam är bland annat känd för att ha regisserat den världsberömda klassikern Monty Python and the Holy Grail (1975). Han är också berömd för andra kända verk som Time Bandits (1981), Brazil (1985), The Fisher King (1991), 12 Monkeys (1995), The Brothers Grimm (2005) och The Imaginarium of Doctor Parnassus (2009).

I filmen Fear and Loathing in Las Vegas får vi se den stora världsstjärnan Johnny Depp spela Raoul Drake som också är bakgrunds berättaren. Benicio del Toro spelar Dr. Gonzo som är Raouls galna advokat. Tillsammans går de in i en helgalen värld full av snurrande mönster, granna färger och psykadeliska monster.
Filmen var en flopp och då produktionen kostade 18,5 miljoner dollar så tjänade filmen bara 10,6 miljoner dollar totalt. Fast filmen gick på minus så har den ändå blivit en kult.

Filmens mottagande

I stort sett fick filmen dålig kritik. Mike Clark, från USA Today, tyckte att filmen var, ”helt enkelt osebar.” och i The Guardian skrev Gaby Wood att, ”efter ett tag, kommer inte upp-och nedgångarna tillräckligt ofta även för publiken, och då uppstår det en liknande uttråkelse som då man måste uppleva någon annan som är på droger.”

I The New York Times, skrev Stephen Holden, ”Till och med de mest exakta filmiska realiseringar av Mr Thompsons bilder (och Ralph Steadmans tecknade ritningar för boken) matchar inte ens nära på det surrealistiska och grymma språk som författaren använder.” Stephen Hunter skrev också om filmen att ”Den berättar överhuvudtaget ingen historia. Bara lite oviktiga episoder kommer och går” och att ”filmen är alltför groteskt för att man känslomässigt ska kunna leva sig in i den.”

Roger Ebert tyckte att filmen var en skam. Han gav filmen bara en utav fyra stjärnor och sade att ”filmen var en hemsk röra, utan form, riktning eller ändamål – med andra ord skulle filmen ha varit ett ”engångsskämt” om den bara hade haft ett skämt. De två huvudkaraktärerna vandrar mållöst förbi bisarra bakgrunder i Las Vegas (vissa av deras upplevelser är riktiga andra är hallucinationer) medan de är fullständigt höga på allt mellan himmel och jord.” Ebert slutade sin recension med att säga att Johnny Depp ”åkte en gång i trubbel för att han förstörde ett hotellrum i New York, precis som hjältarna i filmen ”Fear and Loathing in Las Vegas.” Ebert undrade sedan sarkastiskt om det var menat för forskning inför Johnnys kommande roll. Han avslutade med att säga att han inte såg mycket humor i filmen.

Däremot lyckades filmen ändå få lite beröm. Exempelvis Michael O’Sullivan gav positiv kritik till filmen i Washington Post och sade att ”Vad som upphöjer berättelsen från att bara vara en drogkrönika är samma sak som lyfte boken och gjorde den en del av literatursfären. Gilliam, så som Thompson, har alltid full koll på mediet, medan han låter sig övertas av helt oförutsägbara krafter bortom sin kontroll.”
Gene Siskel gav också ”tummen upp” i sin recension och noterade att filmen framgångsrikt lyckades fånga bokens tema i filmen, hon lade till att ”vad filmen handlar om och vad boken handlar om är att använda Las Vegas som en metafor för – eller en plats för – det värsta i Amerika, såsom Amerikas extremer, pengabesatthet, och Amerikas visuella vulgaritet.”

Handlingen i Fear and Loathing in Las Vegas

Filmen, som bygger på författaren Hunter S. Thompsons egna upplevelser under ett drogrus modell större, har två huvudpersoner, nämligen Raoul Duke (Johnny Depp) och Dr Gonzo (Benicio Del Toro). Duke är en journalist som av sin redaktion skickas iväg för att skriva om ett MC-race i Las Vegas. Med sig tar han sin minst sagt galna advokat, Dr Gonzo, och i stället för att göra sitt jobb ser han till att bli fullpumpad av diverse droger. I drogdimman ”gör” de båda Las Vegas på alla tänkbara sätt och upptäcker både ”fear” och ”loathing”, dvs rädsla och avsky, i ett äventyr som är minst sagt skruvat.
Själva temat i filmen är jakten på den amerikanska drömmen. Om de finner den amerikanska drömmen eller inte är upp till tittaren att avgöra. Detsamma gäller om filmen ska ses som en komedi (den är klassad som sådan), ett drama eller något annat.